linn

jag känner mig överkörd, helt och hållet överkörd, varför ska man ställa upp och stötta när man egentligen bara blir utnyttjad? folk kan vara hur dumma i huvudet som helst när det kommer till kärlek, kärlek är fanimej det farligaste som finns i hela världen hur underbart det än kan vara...

kvällen igår har jag väl inte så mycket att säga om, skönt att få skjuts dit och hem, nästa gång ska jag väl klä ut mig till nåt mera lättklätt, som inte involverar en mössa...

min kille jakob, lider av ett syndrom (känningensomhelstnödattpratameddinflickvän-syndromet) som gör att han slutar prata i några timmar per DAG, detta är väldigt jobbigt då han säger åt mig att vara tyst med honom, vilket, ni som känner mig är ganska dålig på att göra, oftast...


hursomhaver så blir det fest imorgon iallafall i gamla (goda) karlholm, många minnen, ungefär 400 personer ska befinna sig där och det talar ju för fylleslagsmål. därmed känner jag inte för att dricka särskilt mycket, dels för det är en torsdag, dels för det kommer finnas folk födda 95, om inte yngre där, och då vill man vara en förebild för småfolket, och dels för det är en helg efter denna kväll som kommer kunna bjuda på mycket...


sen när det kommer till finanser, har jag som privatperson fått utstå en smärre ekonomisk kris sen ungefär juni, denna kris kommer hålla i sig iallafall november ut, sen blir det andra bullar (hoppas jag) då det kommer en födelsedag inom kort. då ska jag ha fest, eller jag och mina vänner.

sen det här med hår och hårfärg.. jag blir tokig, visst mitt hår har blivit skitlångt, men jag undrar jag hur det mår.. och om jag toppar det kommer det kännas fräschare men ändå kortare och då kommer jag säkert klippa skiten igen, vilket inte får hända. sen vill jag ha liite ljusare.. beslutsångest.

idag fyller min kära pappa 51 bast, som vi tjatade förra året om att han vart gubbe. men det kändes som nyss, detta år har gått sååå fort. det var ett år sen vi satt och planerade resan till vietnam, hur vi skulle ta oss dit bil eller tåg och bla bla. men ändå känns det som det inte hänt så mycket med farsgubben, han har blivit lite smalare och lite surare bara haha.

imorgon är det halloween fest i karlholm, känner mig lite tvek på om det verkligen kan bli kul, kommer antagligen vara alla dess fjortisar och pundare där, men säkert också många man känner igen som man kan umgås med. jag och anna ska dra dit och göra stället osäkert iallafall, utklädd till Månkarboare!

finns det någon som kan översätta svenska texter till latin, är det bara höra av sig!

jag har börjat mitt nya liv, inte en enda onyttighet sen i torsdags. jag är ganska nöjd med det, känner mig mycket piggare, gladare, och lättare! eller okej, igår drack jag faktiskt lite läsk, shame on me. huvudsaken att jag håller mig ifrån onyttigheterna i skolan=caféterian. får säga till folk att inte låna ut pengar till mig!

hemsk dag, illamående och extremt trött! förstår inte hur man kan vara såhär trött, omänskligt.

hemma byts det fönster för fulla muggar, sen är det bara trappen kvar i princip, sen bor jag också i ett hus som inte ser ut att vart med i ett krig i tjeckien eller nåt annat sportigt.

imorgon blir det bannimej kapellskär hela dagen sen bio med brudarna, på lördag kanske det vankas partey, vore mysigt.

Idag var det en kall oktoberdag, men också väldigt solig dag.
Du strålade ner på oss.
Dagen var fylld med tårar och sorg,
men också några leenden som kommer

när man tänker tillbaks på alla underbara minnen med dig.
Du var verkligen one of a kind,
du satte ett avtryck på alla människor du träffade,
stora som små.
Det som har hänt är helt overkligt,
och ska borde inte hända någon!
Speciellt inte en arton årig tjej

med dom finaste vännerna och familj omkring sig.
Din begravning idag var det finaste jag sett,
men också det jobbigaste jag vart med om.
Alla grät,
när prästen berättade och försäkrade oss om
att du är på ett bättre ställe.
Alla de rosa blommor som stod runt din kista
med en bild på dig där du ler sådär finurligt som bara du kan.
Din mamma, pappa, Erik och dina syskon satt längst fram,
stöttandes varandra för att klara av att säga farväl till dig.
Linnéa satt i sin fina gula klänning och tittade på din kista där framme och grät,
hon har förlorat sin allra bästa vän,
men hon kommer aldrig sluta älska dig.
Ingen kommer sluta älska dig Natalie Marie Svensson.